Ja hua, vilken jävla dag..

Vi for ju som jag skrev tidigare till Hudiksvalls veterinärmottagning med Kimo. Inget resultat. Dom tog en massa tester och allt såg normalet ut. Så vi blev skickade till Uppsala. Vi åkte på en gång. Kimo sov i mitt knä nästan hela resan. Han hade en till såndär hjärtklappningsattack när vi precis kommit fram till Uppsala. När vi kom in, tittade dom på han, lyssnade på hjärtat och sen tog dom ett KEG prov på han. Det var tydligen jätteallvarligt, han kanske t.o.m dör..

Dom ville ha kvar han där tills på Måndag eller Tisdag sa dom.

En hjärtspecialist skulle titta på han. Sen skulle han få medicinering direkt efter vi åkt.

Dom sa att dom skulle ringa om situationen blev värre.

Jag pussade Kimo flera gånger och sen gick vi. Han tittade på oss när vi gick och ville ju följa med oss såklart.. Och gud vad jag grinade...

Nästan hela resan hem, jag fick ingen hejd på det. Skitjobbigt.

Men tack och lov har dom inte ringt nåt än.

Så då vet jag att det flyter på som det ska. Det känns iaf någorlunda bra.

Nu mellan två och tre ska jag ringa dit, då har dom telefontid.

Så, då ska jag kolla hur natten har gått.

Trix till vänster. Och Apache till höger.

Usch, lilla Apache.....

Saknar han..

Hemskt det känns att han är borta.. :(

Min lilla vän, vad jag har saknat dig ! :)

Hoppas allt kan bli som förr nu igen. Jag hade så himla kul med dig.

Du och jag och våra äventyr.

Vi har gjort så mycket tillsammans.

Och jag har saknart allt så fruktansvärt mycket.

Tänk tiden, min bästa tid var det.

När vi spelade gitarr och sjöng, vi tokades och skrattade oavbrutet, vi satt framför brasan och fes på varann och du spelade konstiga låtar,hahaha, vi  myste, kollade på film och lagade mat, vi var på countryfestivaler och låg och trängdes i tält och bussar, vi vaknade upp bakis och tog oss en promenad, skrattade åt hur hemsk vi såg ut, vi satt i tippien framför brasan och njöt, jag filmade dig ibland och du apa dig som fan, (t.ex speciellt i älvkarleby, den filmen ska jag lägga ut här nån dag) haha, vi tog massa underliga turer med "gröna faran" och du skämdes att köra den ibland, hahahahaha, ja guuu jag tror jag skrattar ihjäl mig åt alla gamla minnen.

Ingen får mig att skratta så mycket som du, jag är alltid glad med dig :)

Ja du är bäst helt enkelt. Älskar dig..

Gokväll !

Vakna upp med en katt i ansiktet imorse, lika mysigt som alltid. Baskat mycket hår i mun.

Jag och Trix låg och snackade en stund.

Och Kimo och Trix hade en liten morgondispyt, haha.

:)

Paiout

Cheyenne

Min lilla pompe Kimo

Keela, Kip och Kimo

Kip, Arack och Kimo.

Och här har vi då den berömda "gröna faran"

Kimo älsklingen. Det är gott med is.

Pappas verk. Den blir nog användbar.....

....med tanke på att vi har ett antal hundar..

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid
 

på gott humör och har alltid något positivt att säga.
 

När någon frågade honom hur han mådde svarade han:
 

'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.
 

Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.
 

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'
 

Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'
 

Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
 

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
 

Jag väljer de positiva sidorna i livet.
 

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.
 

'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
 

Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
 

Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
 

Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
 

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.
 

Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
 

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.
 

Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'
 

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
 

'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.
 

'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.
 

'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag
 

Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.
 

Vad gjorde du då?', frågade jag.
 

Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.
 

Hon frågade om jag var allergisk mot något.
 

Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.
 

Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.
 

Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.
 

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.
 

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
 

Inställningen är, trots allt, allt.
 

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
 

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
 

När det känns för j-ligt, tänk så här.....
 

Jag är tacksam....... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
 

....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
 

... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
 

....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
 

... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
 

...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
 

... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
 

... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
 

... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
 

... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.
 

... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig
 

... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.
 

... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
 

... och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.